En fistel är en smal gång som utgår från en hålighet i kroppen och mynnar ut på huden. Det rinner eller droppar oftast lite blodblandat sekret ur öppningen, ut på huden. Gången uppstår vanligen efter en inflammation där det bildats var som kroppen försöker göra sig av med, genom att bilda en utförsgång och leda ut det på hudytan. Vissa typer av fistlar, såsom fistlar i bakkanten av de stora trampdynorna (metatarsalfistlar) och fistlar runt anus (perianalfistlar) är vanligare hos schäfer än hos andra raser och därför kan det vara bra att veta mer om dessa!
Metatarsalfistel
Metatarsalfistlar orsakar små sår eller svullnader strax ovanför den stora trampdynan på baksidan av bakbenen. Ur såren rinner en blodblandad vätska. När man känner på huden i området kan man känna svullnader eller välavgränsade hårda, lite ömmande strängar under huden. Storleken varierar mycket – från bara ett par millimeter upp till en femkronas storlek. Vanligtvis ser man förändringar i båda bakbenen samtidigt, men i övrigt är hunden frisk. Ibland har hunden både metatarsalfistlar och samtidigt andra hudsjukdomar såsom allergier, och då har hunden fler symptom. Det är mer ovanligt att frambenen drabbas, men i så fall utvecklas liknande svullnader eller sår ovan stora trampdynorna på framtassarna.
Metatarsalfistlar är ett problem som nästan uteslutande drabbar unga till medleålders schäfrar av tysk börd. Orsaken är i nuläget inte helt klarlagd. Ägaren märker oftast sjukdomen genom att hunden slickar mkt på bakbenen eller att det blir blodfläckar i omgivningen. I de fall då hunden har typiska och symmetriska förändringar på båda bakbenen är diagnosen lättare och få diagnostiska tester behövs. Om förändringarna är enkelsidiga eller ser avvikande ut så behöver man utesluta att det finns ett främmande föremål t ex en tagg i området eller om en djup bakterie- eller svampinfektion utvecklats. I vissa situationer kan vävnadsprover, s.k. hudbiopsier, behövas. Prov från vätskan visar om området är infekterat. I ett fåtal fall kan sjukdomen läka av sig själv, men mestadels krävs behandling. Kirurgisk behandling där man opererar bort fistlarna ger endast temporär lindring och sjukdomen återkommer inom några veckor eller månader. Utvärtes behandling med antiinflammatorisk salva kan vara effektiv, men i många fall krävs behandling med kortisontabletter eller andra antiinflammatoriska mediciner. Antibiotika har ingen effekt på sjukdomen. Prognosen är god, men i de flesta fall krävs livslång medicinering.
BILD två och tre
Perianalfistlar är smärtsamma sår som uppträder i huden runt anus, där fistelgångar öppnat sig. Schäfrar är en predisponerad ras, men sjukdomen förekommer även hos många andra raser. Hundarna slickar sig ofta runt anus, de kan ha trängningar, blodig avföring eller varigt sekret från anus. I vissa fall förekommer sjukdomen samtidigt som hunden har en inflammation i grovtarmen. Då ses även symptom i form av mjuk eller slemmig avföring, diarré och ökad avföringsfrekvens. Vuxna hundar drabbas och det är något vanligare hos okastrerade hanhundar.
Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Tidigare trodde man att hundens lågt ställda bakdel var en del av problemet. Numera anses problemet vara immunologiskt, dvs att kroppens egna immunförsvar är en del av problemet. Diagnosen ställs oftast enbart på det kliniska utseendet. Utseendet är typiskt och förekommer inte vid så många andra sjukdomar. Andra sjukdomar som kan likna perianalfistlar är tumörer i analsäckarna och vissa immunologisk sjukdom. Behandlingen består av immundämpande mediciner, vanligtvis ciklosporin. Det brukar fungera bra på de flesta hundar, men är en mycket dyr medicin och eftersom behandlingen vanligen kan det bli mycket kostsamt. När fistlarna läkt, kan många klara sig på enbart utvärtes behandling med en immundämpande salva, vilket spar mycket medicinkostander. I en del studier har man sett en förbättring av hundarnas symptom när man utfodrat dem med en hypoallergendiet, trots att foderallergi inte orsakar sjukdomen.
Fistlar i huden kan sammanfattningsvis vara ett stort bekymmer för hunden och orsaka mycket obehag, men med rätt diagnos och behandling bör hunden kunna få god livskvalitet trots sin sjukdom!
Text och fistel Bilder: Susanne Åhman Leg vet, CertSAM, Cert VD. Diplomate ECVDVeta Derm Veterinärklinik, 234 35 Lomma 040 – 61 99 040